rossis

Livet trillar på mest som det brukar. Skillnaden är att det är vår och bara det gör att det pirrar i magen. Som jag har längtat efter värmen och ljuset! När jag tänker tillbaka på hur det var i januari kan jag inte fatta hur jag bara överlevde. Snön, kylan, allt strul jag hade med bilen. Jag körde fast, jag blev inlåst, Alice trotsade värre än någonsin och det enda jag gjorde när jag hade möjlighet var att sova, sova och sova. Nu är det bättre men ändå inte helt bra. Jag tar en dag i taget. Jag övar mig på att acceptera situationer och händelser som de är, att inte dra igång mina växlar. Att ta det lugnt, att låta folk få vara som de är. Jag blir lätt stressad i möten med andra och jag dömer folk för snabbt och för hårt. Men har man bara fått upp ögonen för hur man fungerar går det i alla fall att göra vissa förändringar. Det är som att jag äntligen tar tag i att få grepp om mig själv, varför jag agerar som jag gör i vissa situationer och det är bra. Att gå i samtalsterapi är helt klart det bästa jag har gjort i mitt liv, något jag skulle har gjort för lääänge sen men det har väl inte varit aktuellt förren nu. Kvinnan jag pratar med är fan bäst i världen och jag får så mycket stöd, pepping och hjälp. Nu ska jag ta mig an våren och sommaren och njuta i så fulla drag jag bara kan! Tiden går så fort och man måste fånga varje dag och göra det man kan för att må så bra som möjligt. Idag ska jag gå en lång promenad, laga en god grönsakssoppa, ta ett fotbad och kanske jag hinner att fixa lite här hemma också. I morgon ska jag jobba en långdag så att jag kan flexa ut tidigare på tisdag och hämta lillsmulan. Hon är verkligen finast i världen. I veckan sa hon: mamma, du är min finaste älskling. <3 Kärlek.